Erik XIV
1533 - 1577
Porträttet av Erik, Gustav Vasas äldste son, är troligen målat av den nederländske konstnären Domenicus Verwilt. Erik är i 25-årsåldern, han är kronprins och kommer snart att bli den förste svenske prinsen som ärver kungakronan. Erik ser rakt på oss med sina gåtfulla ögon. Porträttet förvaras i Nationalmuseum.

Föräldrar: Gustaf Vasa och Catharina av Sachsen-Launburg
Gift med Karin Månsdotter, 1550-1612

Barn:
Sigrid 1566-1633
Gustaf 1568-1607
Henrik 1570-1574
Arnold 1572


Nedanstående sammandrag ur Nationalencyklopedin talar för den korrekta historien om Erik XIV. På scenen kommer du att få se en något vinklad version.


När Erik blev kung 1560 utformades en inrikespolitik som avvek från faderns. Brödernas maktställning begränsades genom Arboga artiklar 1561. Samma artiklar skapade en stark spänning till brodern Johan, som från sitt finländska hertigdöme byggt upp en självständig ställning. Rivaliteten blev akut när Johan gifte sig med den polska prinsessan Katarina Jagellonica och fick län i Livland.

Med ett rikstadsbeslut i ryggen gick Erik 1563 till aktion mot Johan, tvang honom kapitulera efter en kort belägring av Åbo och lät fängsla honom. Efter aktionen gav Erik prov på stor misstänksamhet mot högadeln och valde sina främsta medhjälpare bland nya adelsgrupper eller bland ofrälse män med god utbildning. Av dessa blev Jöran Persson den främste, både inom kansliet och den i den nya domstol, Höga nämnden, som blev ett viktigt redskap för kungens ambitioner att utveckla en stark personlig kungamakt, efter mönster från ledande europeiska furstestater.

Även utrikespolitiskt innebar Eriks trontillträde en klar omläggning av faderns försiktiga politik. Följden av Eriks nya utrikespolitik i öster (Baltikum, Ryssland, Estland och Polen) blev att Danmark upplevde Eriks politik som hotfull för den danska hegemonin i Norden. Hotbilden blev ännu mera markant genom Eriks frieri till drottning Elisabet i England. Östersjömaktens ambitioner och motsättningar ledde till krigsutbrott 1563, då Danmark i förbund med Lübeck angrep Sverige.

Även om kungens egna insatser under fältågen har en del märkliga inslag, bidrog den energi han utvecklade som högste krigsherre till att ge Sverige ett strategiskt initiativ fram till 1567, och sjökriget bjöd på stora svenska segrar.

Sedan Eriks engelska frieri misslyckats hade han under senare år sökt få en förbindelse till stånd med furstinnor i Hessen och Lothringen. När även detta misslyckats gifte han sig 1567 i hemlighet med Karin Månsdotter, och i juni 1568 ägde den officiella förmäningen rum. Detta var en händelse som fick högadeln och hertigarna att resa upprorsfanan mot Erik, som den 29 september samma år tvangs att kapitulera i Stockholm; en senare på året sammankallad riksdag förklarade honom avsatt.


Valspråk: Deus dat cui vult (Gud ger åt vem han vill).