Biografi över Nils Ferlin (1898-1961)Familjen hade tre barn, nämligen: Lisa, född 1896, Nils, född 1898 och Ruth född 1900. Nils gick i "goda" skolor. Först kom han till en skola som hörde till småskoleseminariet, men sedan började han i Andersson & Poignants privatskola "för bättre gossar och flickor". I augusti 1908 skedde en stor förändring för familjen Ferlin. Fadern fick ett nytt jobb som huvudredaktör för den nystartade tidningen Bergslagen i Filipstad. Det innebar en förflyttning från en livaktig regementstad till en småstad. Nils började i realskolan den hösten.  Efter ett halvår kom Johan i konflikt med tidningens ägare och lämnade tidningen. Han var alltså arbetslös familjeförsörjare och ny i en småstad. Han sökte sig tillbaka till gamla kontakter i Karlstad. Där hittades han i Klarälven den 12 oktober 1909. Elin Ferlin bestämde sig för att stanna kvar i Filipstad med barnen. Nils blev populär i skolan, både av lärare och skolkamrater. Lärarna märkte hans begåvning och tyckte att han var en ovanlig elev. I Filipstad utvecklade Nils sina talanger som underhållare. Första gången han stod på en scen var i Ordenshuset 1918. Då sjöng han kupletterna "Potatisvisan" och "Surrogatvisan". Perioden fram till 1920 sökte Nils sig fram. Han hade många talanger. Ungdomsåren i Filipstad hade många inslag på gott och på ont. Eftersom Nils var så hjälpsam blev han en förebild. En annan sida var det periodvisa festandet. Hans mor och syster Ruth hade flyttat till Stockholm 1916. De bodde i en lägenhet på Rörstrandsgatan 40 i Klara. Det blev också Nils hem, dit han alltid återvände efter sina olika expeditioner. Han gjorde sin värnpliktstjänstgöring vid Göta Livgarde 1920. Samma år anmälde han sig till Elin Svenssons teaterskola på Kungsgatan i Stockholm. Bland kamraterna fanns: Elof Ahrle, John Elfström och Harald Beijer. Det var de som fick Nils att upptäcka Dan Andersson. Han blev en av de poeter som Nils helst reciterade.Tjugotalet blev ett skådspelardecennium för honom. 1922 åkte han tillbaka till Filipstad där han skapade ett teaterliv med återkommande revyer. Han skrev även schlagertexter. Många av texterna skrev han tillsammans med Gustav Andborg. Ett av Nils stora livstrauma inträffade i december 1936. Hans moder Elin Nathalia, hans stora stöd i livet avlider. Det följande året blev svårt, men han var inte ensam. Han hade sina systrar och deras familjer. Under 30-talet hann Nils även med att skriva texter till visor i hörspelen: "Marknad och Staden", "Auktion" och "Byn". Efter "Barfotabarn" hade Nils fått ett stipendium ur Albert Bonniers stipendiefond. Han kunde därför unna sig att ta sommarledigheter, helst på öar som Möja och Öland. I november 1938 gavs nya dikter ut under titeln "Goggles". De 2200 exemplaren såldes ut på en vecka. Tonen i dikterna hade djupnat. Några dikter skrevs efter en upplöst kärleksaffär. Ännu starkare känslor ligger bakom en svit dikter till minnet av modern. "Cirkus" är den mest kända av dem: "Jag lärde mig gå på händer och strax måste mamma se..." "När skönheten kom till byn" och "En liten konstnär" är tonsatta av Lille Bror Söderlundh. Nils lämnade sitt liv i Klara. Han och Henny hyrde Lillstugan, ett litet hus i Penningby, inte långt från Norrtälje. Nils arbetade med en ny diktsamling. De bestämde att de skulle gifta sig och de vigdes i Stockholms Rådhus den 22 februari 1945. De hyrde Lillstugan för ett år till och fick sedan möjlighet att ropa in ett större hus, Norrboda, på en auktion. Nils liv hade varit slitsamt. Han hade farit illa med sig själv sedan ungdomen. Bohemsgängets diet var ju kaffe,cigaretter och sprit. Henny blev en räddande ängel för Nils och det blev en lycklig tid i hans liv. Deras vänner kom på besök. Gunnar Ekelöf och hans fru Ingrid bodde under några år inte långt från Norrboda och de umgicks flitigt. Till de mörkare inslagen hörde Nils depressioner och plågsamma reumatism som krävde sjukhusvård. När Nils gifte sig var han 47 år. Året innan hade han arbetat med att välja ut dikter till en ny samling. "Med många kulörta lyktor" kom ut på hösten 1944. Mycket av vikt hade hänt förutom giftermålet vid den här tidpunkten. Arne Häggqvists biografi om Nils Ferlin hade publicerats 1942 och samma år hade Nils utsetts till Frödingstipendiat efter omröstning bland landets studenter. Det sista året av sitt liv tillbringade han på sjukhus, först på Mörby lasarett utanför Stockholm, sedan på Samarithemmet i Uppsala. Han drabbades av ett slaganfall som gjorde att han blev delvis förlamad men hans fysik klarade av även detta och han återfick talförmågan och kunde röra sig någotsånär. Hösten 1961 försämrades hans tillstånd hastigt igen och han avled den 21 oktober 1961. Filipstad erbjöd en gravplats, men Nils Ferlin hade önskat att få ligga på Bromma kyrkogård. Dit skulle hans mammas aska flyttas och där skulle även Henny en gång få ligga vid hans sida. På gravstenen står dikten "Inte ens en grå liten fågel". Ur Ferlins efterlämnade dikter valde Henny ut ett antal till diktsamlingen "En gammal cylinderhatt", som gavs ut postumt 1962. I den finns "Får jag lämna några blommor" som har blivit tonsatt. Ett par år senare ställde Henny samman en liten bok "Och jag funderade mycket" som kom ut 1965. Nils Ferlins fåordiga självporträtt finns med här. Boken innehåller även ett urval ur hans få brev, ett par diktarporträtt m.m. 1967 kom den nya bok som Henny hade ordnat. Där ingick dikterna från Oxhälja, Julhälja och Påskhälja, dvs häfterna från Filipstad 1922-1925 och urval av tonsatta dikter. Den fick titeln "Får jag lämna några blommor". Henny skrev senare sin egen bok "Nils ett försök till porträtt". Med KG Bejemarks staty nära Sancta Clara kyrka i Stockholm, där skalden står på trottoaren mitt bland människorna, är Nils åter i sitt Klara. Ett ord av Henny Ferlin får påminna oss om en sanning och tröst. "Vi borde vara tacksamma så länge det finns irrationella människor, drömmare och tänkare. Det är de som för världen framåt.  Dahlström, Britt Liv och verk Legus förlag 1995 Runnquist, Åke Nils Ferlin En bildbiografi Albert Bonniers förlag AB 1962 Ferlin, Nils dödsbo Får jag lämna några blommor Bonniers förlag 1991 Detta är ett projektarbete som jag gjorde på ABF:s Orienteringskurs 1998. Några utvalda dikterTillbaka |