 I livets villervallavi mötas och vi spela vår roll vi dölja våra tankar, vi dölja våra sår och vårt hjärta som bankar och slår Vi hakar våra skyltar var morgon på vår grind och prata om väder och vind I livets villervalla så nära vi gå men så fjärran från varandra ändå.  Du har tappat ditt orddu barfotabarn i livet så sitter du åter på handlarns trapp och gråter så övergivet Vad var det för ord var det långt eller kort, var det väl eller illa skrivet? Tänk efter nu förrn vi föser dej bort, du barfotabarn i livet. CirkusJag lärde mej gå på händer och strax måste mamma sehon var den förnämsta publiken fem öre tog jag entré. Det hela var bara ett vedskjul men störde ej minsta grand och cirkusens namn var präktigt den hette Tigerbrand. Succén var klappad och given parketten glad och förnöjd men cirkusartistens bana blev ganska brant och fördröjd Rätt illa for han i världen och mager blev han och skral men ett-tu-tre hur det kom sej fick han upp en saltomortal. Då kom där ett pris. - I våras kom där en medalj också det skulle ha glatt hans mor men hon var inte hemma då hon reste så brått och vida hon bor i ett annat land långt bortom pris och medaljer och Cirkus Tigerbrand.  Inte ens...som sjunger på grönan kvist det finns på den andra sidan och det tycker jag nog blir trist Inte ens en grå liten fågel och aldrig en björk som står vit men den vackraste dagen som sommaren ger har det hänt att jag längtat dit  I folkvisetonMen dej vill jag följa i vinter och vår och alla min levnads dagar. Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och aldrig jag lämnar det åter. Min lycka är din, din lycka är min och gråten är min när du gråter. Kärleken är så förunderlig stark, kuvas av intet i världen. Rosor slår ut ur den hårdaste mark som sol över mörka gärden. Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och aldrig jag lämnar det åter. Min lycka är din, din lycka är min och gråten är min när du gråter. Får jag lämna några blommorett par rosor, i din vård och du må ej vara ledsen, min kära. Ty de rosorna är komna från en konungagård, det vill svärd till att komma dem så nära. Den ena den är vit och den andra den är röd men den tredje vill jag helst dej förära. Den blommar inte nu, först när givaren är död Den är underlig den rosen min kära. Den blommar inte nu, först när givaren är död - men då blommar den rätt länge, min kära.  Nils FerlinTillbaka |